Den här är inte så bra men..... 

När andra leker ute.  

Sitter hon inne.

När andra går på bio.

Sitter hon och tittar hemma.

När andra går hem tillsammans.

Går hon hem ensam.

När andra är på fest.

Sitter hon hemma.

När andra sjunger sånger.

Sitter hon tyst.

Hon är alltid den som är utanför.

Ingen bryr sig.

En dag när hon kommer hem, hon tar fram en kniv.

Hon tänker “I morgon finns jag inte mer”.

Nästa dag finns hon inte mer.

Ingen sörjer, ingen saknar henne.

Bara en, det är den som fixar så att sånt här inte händer.

Ska bara ligga och slappa idag. Hade tänkte göra en massa saker men känner mig extremt trött och illamående så jag kommer bara sova hela dagen. Men man får stå ut.

Nu sitter jag iof upp och mår lite bättre än när jag vaknade.

Någon som vet något bra ställe där man kan köpa små fack som man kan sätta upp på väggen? Jag ska iväg antingen i dag om jag mår bättre eller någon annan dag ska jag till indiska och köpa massor av kuddar som jag sak ha i sängen och lite hod. Min säng kommer att bli en soffa :P

Ännu en riktigt bra låt av Aly & AJ.

Everybody's trying to get to me
Every guy is all for the kill
I'm the type of girl worth pursuing
But I won't be caught standing still,I won't
You're blowing all of your attention on me
Take your best shot I bet you'll miss
You got me interested enough to stand closer
Maybe try a little, kiss

You hit the bullseye, baby
(You hit the bullseye, baby)
Now I'm into you crazy
(You know ya hit the mark)
Don't know how you got me started
(I'm not an easy target, HIT IT!)
(You hit the bullseye)
You hit my heart

I'm surprised the way you affect me
Like an arrow penetrating my heart
Naturally you seem to just get me
So obviously you're pretty smart
HA HA HA!
I like the way you're all dressed up, messed up
I like the way you don't care
I wasn't certain that you'd ring my bell but
Then you whispered in my ear

You hit the bullseye, baby
(You hit the bullseye, baby)
Now I'm into you crazy
(You know you hit the mark)
Don't know how you got me started
(I'm not an easy target, HIT IT!)
(You hit the bullseye)
You hit my heart

You hit my heart (heart, heart)
You didn't ask me for my number?
Wait, you didn't ask me for my number?
Hmm I like the fact that you didn't ask that
Cause you already got my number, huh

You hit the bullseye, baby
(You hit the bullseye, baby)
Now I'm into you crazy
(You know you hit the mark)
Don't know how you got me started
(I'm not an easy target, HIT IT!)
(You hit the bullseye)
(You hit the bullseye)
(You hit the bullseye)
You hit my heart

Källa: Text: http://www.azlyrics.com/a/alyaj.html

         Video: http://www.youtube.com

En av mina nuvarnade favoriter. Super bra härlig låt. Här är texten och längst ner musikvideon...

It took too long
It took too long
It took to long for you to call back
And normally I would just forget that
Except for the fact it was my birthday
My stupid birthday

I played along
I played along
I played along
rolled right off my back
But obviously my armor was cracked
What kind of a boyfriend would forget that?
Who would forget that?

The type of guy who doesn’t see
What he has until she leaves
Don’t let me go
Cause without me, you know you’re lost
Wise up now or pay the cost
Soon you will know

You’re not livin’ till you’re livin’
Livin’ with me
You’re not winnin’ till you’re winnin’
Winnin’ me
You’re not gettin’ till you’re gettin’
Gettin’ to me
You’re not livin’ till you’re livin’
living for me

This is the potential breakup song
Our album needs just one
Oh baby please
Please tell me

We got along
We got along
We got along until you did that
Now all I want is just my stuff back
Do you get that?
Let me repeat that
I want my stuff back

You can send it in a box
I don’t care just drop it off
I won’t be home
Cause without me, you know you’re lost
Minus you I’m better off
Soon you will know

You’re not livin’ till you’re livin’
Livin’ with me
You’re not winnin’ till you’re winnin’
Winnin’ me
You’re not gettin’ till you’re gettin’
Gettin’ to me
You’re not livin’ till you’re livin’
living for me

You can try, you can try
You know I know it’d be a lie
Without me you’re gonna die
So you better think clearly, clearly
Before you nearly, nearly
Mess up the situation that your gonna miss dearly, dearly
C’mon

You’re not livin’ till you’re livin’
Livin’ with me
You’re not winnin’ till you’re winnin’
Winnin’ me
You’re not gettin’ till you’re gettin’
Gettin’ to me
You’re not livin’ till you’re livin’
living for me

This is the potential breakup song
Our album needs just one
Oh baby please
Please tell me

This is the potential make-up song
please just admit you’re wrong
Which will it be?
Which will it be?

Källa: Text: http://www.azlyrics.com/a/alyaj.html

         Video: http://www.youtube.com

Söta skådisen Ashley Tisdale har haft fullt upp i flera månader. Som tur är så har hon gjort något som hon tycker är riktigt kul under hela tiden....

Ashley har spelat in två filmer nu. Picture This och They come from downstairs. Dom låg både ganska tätt in på varrandra. Men nu är hon klar med de båda.

Nu är det bara High School Musical 3 som är på gång och kanske även en ny säsong av TSL (The suite life of Zack and Cody (Disney Channel)). Just för tillfället är Ashy med resten av casten i Utha och sjunger, dansar och agerar föt fullt.

Det här är en ganska gammal nyhet men...

Nu har alla HSM stjärnorna skrivit på om att göra en tredje. Några av skådisarna var lite tveksamma först men efter ett tag skrev de på kontraktet iaf. Filmen är igång nu och de jobbar förfullt. Den här tredje filmen kommer att bli längre än de andra och kanske kommer den även att bli den sista. Jag vet inte så mkt om filmen och ska kanske inte berätta så mkt heller. Men filmen kommer i stor del handla om slutet på East High.

Flera av skådisarna tycker att den här filmen har varit den största utmaningen hittils...

Källor: Egna erfarenheter och stjärnornas bloggar.

Här är ett litet recept på en soppa som jag gjorde på hemkunskapen....

100 g köttfärs

1 bit purjolök (1 dl skivor)

1 msk margarin

1 potatis

1-2 morötter

1 liten bit rotselleri

1/2 palsternacka

4 dl vatten

1 buljongtärning

2 krm salt

2 krm pepper

Klippt persilja

1. Skölj och skär purjolöken

2. Skala, skölj och skär potatis, morötter, selleri och palsternacka

3. Smält margarinet och fräs purjolök och köttfärs

4. Lägg till potatisen och rotfrukterna, vatten, buljongen och kryddorna

5. Koka tills rotfrukterna nästan är mjuka

6. Strö över mycket klippt persilja

Kap 1. 

Att vakna av väckarklockan är inte alltid det roligaste. Det bara tjuter och tjuter. Jag ligger kvar i sängen fast jag känner att jag bara blir mer irriterad på klockan för varje sekund som går. Jag känner hur jag nästan börjar skaka av irritering så jag sätter mig upp och slår till väckarklockan så att den slutar att ringa. Jag sitter kvar i sängen utan att röra mig och jag känner hur hela huvudet snurrar. Har troligtvis fått för mycket blod i huvudet under natten.Jag sätter mig upp helt med fötterna utanför sängen och sätter ner dem i tofflorna, sen går jag ut i köket för att hitta någon frukost. ”Får väll bli en macka och ett glas juice igen då”, tänker jag och tar fram allt och tar med det in på rummet igen. Jag ställer allt på nattduksbordet och lägger mig i sängen igen.”Okej, bussen går om 30 minuter. Jag kanske ska börja klä på mig”, säger jag tyst för mig själv. Men självklart samma besvär som vanligt, VAD ska jag ha på mig! Jag letar igenom kläderna som finns i garderoben och hittar inget. ”Får väl ta och leta igenom högen på golvet då”, tänker jag och börjar leta. Tillslut hittar jag ett par rena jeans och en snygg tunika att ha på mig. ”Nu var det sminket, maskara, någon snygg kajal ja, det får duga”. Jag går ut i badrummet och tittar mig i spegeln. ”Usch, håret bara hänger där rakt och tråkigt”, säger jag till mig själv och börjar sminka mig. När jag är klar tänker jag: ”Nej! Det här går inte jag måste göra något åt mitt hår.” Jag tittar på klockan. ”Hm, 10 minuter tills jag måste gå. Jag borde hinna.” Så jag letar reda på hår fönen och fönar upp håret. ”Pling, plong”. Jag öppnar dörren. Där står Linn och ser ut som om hon just vaknat upp från döden.”God morgon”, mumlar hon.”God morgon till dig med din zombie”, blir mitt svar. Hon bara tittar på mig som om jag inte är helt klok. Sen börjar hon små fnittra. ”Klockan är snart halv vi borde gå nu”, säger jag.”Japp, då gör vi det”. ”Ja, men det blir lättare om du öppnar dörren och ställer dig en bit ifrån”, säger jag och fnittrar.Linn öppnar dörren och ställer sig en bit ifrån som jag sa. Jag larmar, tar nycklarna och stänger dörren.”Vi hade inga läxor till idag eller hur?”, frågar Linn medans jag låser dörren. ”Jo, vi hade ju massor! Kemi, matte, engelska, spanska och geografi läxa!”, säger jag.”VA!?”Jag börjar skratta medans jag går.”Snälla du, vi har inte ens alla de ämnena idag!”, säger jag till henne.Vi fortsätter att gå till bussen medans vi pratar om allt so hänt på sistone. Som om hur Mia hade gjort bort sig helt framför Tommy (som Mia var, eller ja är, döds kär i). Eller hur Tim hade ramlat i en lerpöl när han spelade fotboll under en lunch rasten och fick gå runt i smutsiga kläder resten av dagen. Visst var vi kanske den snällaste klassen i sjuan men vi gjorde alla en hel del konstiga saker också. När vi väl har kommit på bussen går vi längst bak för att träffa de andra som tar bussen. Jag lovar att när bussen har ungefär tre hållplatser kvar att åka innan den kommer fram till skolan så är halva min klass på bussen. Idag är alla super glada. Oftast brukar det alltid vara några som är extremt trötta eller bara sura över något som de ibland inte ens vet vad själva. Men det blir ju lov snart så alla är har så mycket energi som de bara vill släppa ut. Så länge ingen nämner att det här kommer bli den längsta dagen, även om det är den kortaste (men eftersom det blir lov sen, så) så kommer nog alla att hålla sig glada.”Oj”, säger Tim. ”Ingen har tryckt på stoppknappen.” Alla spärrar upp ögonen och ser hur hållplatsen försvinner när bussen fortsätter att åka. Först sitter alla bara stilla och ingen reagerar. Men efter ett tag säger Mia:”Aja, vi får väl ta och kliva av vid nästa hållplats, det blir ju inte så långt att gå.” Alla håller med henne och vi sitter kvar på bussen tills den stannar. Stationen efter skolan är nämligen sluthållplats så vi behövde inte trycka. Vi kliver av och börjar traska upp mot skolan. När vi kommer upp för backen som är hela vägen från hållplatsen vi klev av på till hållplatsen vi borde ha klivit av på är alla trötta. Eller ja, alla utom Tim som tränar typ 5 gånger i vecka! När vi kommer upp på bron som gå över motorvägen till skolan tittar Tommy på klockan och säger:”Eh, jag vill inte stressa alla eller något. Men vi börjar om typ 5 minuter.” Alla börjar springa och killarna puttar lite smått på varandra. När vi är uppe vid skåpen är det ungefär 2 minuter tills vi börjar så alla hämtar sina böcker fort och springer upp till klassrummet. Jag, Linn och Olivia går och sätter oss hos Veronika och Danielle. ”Hej Liv”, säger Veronika.”Hej”, säger jag. Vi börjar små prata lite och efter någon minut kommer läraren och vi lutar. Vår lärare är ingen att bråka med. I alla fall inte den här. Vi har många andra lärare som jag inte tror skulle bli lika arga om några småpratade under lektionen. Jag tror att alla lärare vi har tycker att det är okej att små prata men bara om det handlar om det ämnet som man har vid det tillfället. Under lunch rasten satt jag, Veronika och Olivia och diskuterade bloggar, kändisar och vad som skulle hända på lovet. Det var så kul för vi pratade på engelska. Jag har ingen aning om varför men det bara blev så. Men jag tror att det var för att jag frågad:”What’s happening on the vacation?”, med så här lite svenglish dialekt om man kan saga så. Tjejerna svarade på engelska också och sen blev det bara en engelsk dialog. I den här generationen pratar man faktiskt mer engelska än vad våra föräldrar gjorde när de var i vår ålder. Jag har inte tänkt på det så mycket även om mamma har sagt det ”x” antal gånger. Men med tanke på alla de amerikanska tv-serier vi ser på och alla internet sidor som för det mesta är på engelska så är det inge märkvärdigt. Också blev det tillslut sista lektionen. Spanska, i aulan, med alla spanska grupper och film! Som vanligt på fredagarna så tittar vi på film under spanska lektionerna. Ibland är det inte ens en spansk film. Men oftast så är det spanskt tal i alla fall.När jag och mina kompisar går upp till skåpen träffar vi på typ halva skolan. Det ser så kul ut för alla ser så glada ut, tjejerna går och håller armkrok med varandra och kramar de som de ska åka bort eller något liknande, medans killarna går och puttar lite smått på varandra som vanligt och dunkar varandra i ryggen som tjejernas kramar.  Vi har sällskap allihopa till bussen och det är inte förens någon ska av som vi börjar krama varandra. Olivia är den som går av bussen först, i vanliga fall behöver hon inte börja säga hejdå till alla förens bussen har stannat men nu måste hon börja lite tidigare med att säga hejdå och kram alla. Efter Olivia ska jag och Linn av bussen. Vi får också börja krama och säga hejdå till alla lite tidigare än vad vi brukar. Vi går hem tillsammans men hon ska resa bort så hon kunde inte stanna till hemma hos mig. Det är okej eftersom vi bara bor några meter ifrån varandra. Hon kan komma ner senare om hon känner för det säger jag till henne och vi kramas och säger hejdå tillvarandra om vi inte ses innan hon åker.    

Kap. 2

 Två veckor av sommarlovet har gått. Den första veckan var okej. Vädret kanske inte var det bästa men det var ändå rätt så många kompisar som var hemma. Nu har alla åkt. Linn åkte till London dagen efter vi slutade och hon ska vara där i tre veckor. För ett par dagar sedan åkte Olivia till Tunisien och Veronika åkte till Frankrike. Den ända som är hemma nu är Danielle men hon var duktig nog att bli sjuk.Nu är det kväll och jag ska gå och lägga mig. Jag hoppas att Danielle blir frisk tills i morgon. Jag skickade ett sms till henne och frågade hur hon mådde och hon sa att hon mådde bättre så det är väl bara att hoppas. ”Liv, kommer du?””Va?”. Jag tittar mig omkring. ”Vart är jag?”, frågar jag mig själv som om jag skulle vet det. Jag märker att jag sitter på en säng som ser läskigt bekant ut. Bredvid sängen är det ett fönster, alltså sängen står mot en vägg med ett fönster. Jag tittar ut och ser det bästa jag vet… HAVET! Jag vill bara springa ut i vattnet tills jag inte bottnar längre och lägga mig och flyta på vattenytan. ”Kom igen nu! Ligger du och sover på något sätt?”, det är samma röst som jag hörde tidigare. Men vem är det. Någon ruskar om mig och jag hoppar högt och vänder på huvudet. ”Amy!!”, jag skriker ut namnet. Amy (eller ja, hennes riktiga namn är Amanda men jag kallar henne för Amy) var min absolut första kompis. Vi har känt varandra sedan vi vara timmar gamla. Men hon flyttade till Italien för några år sedan. ”Eh, ja det är jag. Hur mår du egentligen? Har du slagit i huvudet?””Nej, men…”, jag har aldrig varit så här förvirrad. Vart är jag? Vad gör Amy här? Hur kom jag hit? Varför är det här stället så perfekt?”Amy, vart är jag någonstans?”, frågar jag.”Men lilla gumman ska vi behöva åka till doktorn en sådan vacker dag som den här? Vi är på Smaragdön. Du vet våra familjers lilla ö.”, säger Amy. Då kommer jag ihåg allt. Absolut först gången jag hade varit på ön. Jag och Amy hade sprungit ut i vattnet och blivit dränkta av vågorna som kom. Jag tittade på Amy. Hon hade på sig en ljus strand klänning med trasiga kanter och ett snäckhalsband runt halen. Sen tittade jag på mig själv och märkte att jag bar detsamma. Jag tittade på Amy igen och hon tittade tillbaka på mig. Jag satt där på sängen och hon stod där och vi både såg ut som stora fån. Då reser jag mig upp, tar tag i Amys hand och springer ut på stranden med henne efter mig. Jag fortsätter ut i havet och Amy springer i fatt mig så vi springer på en liten rad. Tillslut plumsar vi i vattnet och vi når inte ner till bottnen. Jag doppar ner huvudet i vattnet och slänger med håret när jag kommer upp. Vi börjar båda två att skratta och vi lägger oss på rygg och flyter. Problemet är att vi fortfarande skrattar så lite då och då måste vi lägga av med flytningen ta ett djupt andetag och lägga oss och flyta igen. Det känns lite läskigt att ligga där utan att veta vad som kan hända. Vi låg och flöt där i vattnet i säkert en timme innan vi gick upp. Medans vi flöt pratade vi om massor av olika saker, och nu när jag tänker efter tror jag inte ens jag har varit med om de sakerna. Men ändå kan jag berätta precis vad som hände vid olika tidpunkter. Det är så läskigt. Det känns som om jag är i dröm. Men då borde jag vakna när som helst. Man vaknar alltid när det känns som bäst och det är väl hur det känns nu. Jag har träffat min bästa kompis som jag inte sett på fler år och jag är på mitt favorit ställe. ”Ska du med i kväll?”, frågar Amy inifrån badrummet.”Vart?””Adam och jag ska ut och han skulle ta med sig någon åt dig. Det kommer bli super kul! Du måste med.” Utan att jag egentligen visste om det så var Adam Amys pojkvän. ”Ja ja, okej.”, sa jag.”Okej, men då måste du nog börja göra dig i ordning, killarna kommer om typ 40 minuter”, säger Amy och kommer ut från badrummet. Hon har på sig en violett strandklänning och korkskruvat hår. ”Och glöm inte att ha på dig bikini eller något sånt. Det skulle inte förvåna mig om kvällen slutar i vattnet.” Troligtvis hade Amy en bikini under klänning och det hängde jag med på. Jag tog fram en bikini ur lådan och tog en ocean blå strand klänning. Vid handfatet stod en liten låda som det stod Liv på och bredvid den lådan en likadan fast på den stod det Amanda på. Jag kände igen lådorna och efter ett tag började jag minnas. Vi hade gjort de där lådorna när vi var typ fem år. Vi hade tagit snäckor från stranden och klistrat på lådorna som våra pappor hade köpt åt oss. Efter det hade våra mammor hjälpt oss att skriva våra namn på dem.Jag tog upp min låda och tittade i den. Där låg lite allt möjligt, mina ögon fastande dock för en liten blomma som låg i lådan. Det var ingen riktig blomma men en sån där söt sak man kan sätta i håret. Så jag tog upp blomman och satte den lite fint på sidan. Den turkosa blomman passade riktigt bra ihop med klänningen jag bar och snäckhalsbandet runt min hals.”Liv, skynda på! De kommer nu.”, ropar Amy utanför.”Jag kommer.” Jag ställer i ordning allt och springer ut. Tar på mig fin sandalerna och går ut i trädgården där Amy väntar. Jag ser strålkastare komma närmare och antar att de är killarna. Eller ja, det var inte de som körde men de var inne i bilen.  ”Tja.”, säger Adam när Amy öppnar dörren. De kramar varandra och Amy sätter sig bredvid honom. ”Kom igen Liv, vi är redan sena”, säger han med lite till gjord röst och nickar åt mig att sätta mig bakom honom och Amy.”Amy, Liv det här är Vincent”, säger Adam och pekar på killen han har tagit med sig. Jag och Amy säger hej och han säger hej tillbaka. Under resan till restaurangen är jag som förtrollad. Vincent är så söt med sitt mörka hår och grå ögon. Jag hoppas med hela mitt hjärta att han tittar på mig lika dant fast ”Liv är så söt med sitt blonda hår och nötbruna ögon.” Men man vet aldrig, fast jag måste säga att det känns som om han tittar på mig ibland när jag tittar bort. Framför oss sitter Amy och Adam och pratar och pratar och pratar. Det tar liksom inte slut och jag vet inte ens vad de pratar om för de byter samtalsämne hela tiden. Det är galet mycket pladder. I framsätet sitter Adams föräldrar och pratar nästan lika mycket de. Och här längst bak sitter jag och Vincent knäpp tysta, tills Vincent frågar lite tyst:”Så, hur känner du och Amy varandra?””Vi har varit bästa kompisar sen vi föddes”, säger jag och ler och jag märker att han gör detsamma. Vi börjar små prata lite och kommer in på sånt som man kanske inte pratar om första gången man träffas. Det känns bara så bra att prata med honom och han lyssnar faktiskt.  När vi väl har kommit fram till restaurangen vet jag mer om Vincent än om mig själv. Jag vet vad han tycker om att göra, vad som har hänt under hans uppväxt och allt. Det känns som om vi känt varandra i all evighet. Adams föräldrar släpper av oss utanför restaurangen och låter oss sen få klara oss själva. Det är första gången som jag äter ute utan mina föräldrar i närheten och det känns lite obehagligt och det är inte förens så som jag började undra:”Vart är mina föräldrar? Vart är min familj? Vart är Amys familj?” Vincent måste ha märkt att något var fel för han tog tag i min hand för att vända mig mot honom och frågade om allt var som det skulle. Jag kände inom mig att jag borde tala om för honom vad som var fel men det kändes inte rätt att berätta det vid det här tillfället. ”Kanske senare”, sa jag och log mot honom. Vi gick in på restaurangen och blev visade till ett bord. Vi beställde vår middag och satt och pratade medans vi väntade på att den skulle komma. Vi pratade om precis allting, det var som om vi hade känt varandra i fler år, även fast jag bara hade känt killarna i några minuter. Under resten av middagen satt alla nästan tysta. Alla var hungriga redan när vi kom fram om inte redan när vi åkte hemifrån. 

Kap 3. 

När alla var färdiga gick vi ut på stranden. Restaurangen var ovanför stranden så det var ingen stor promenad som vi behövde gå. Väl nere på stranden tände Adam och Vincent en eld som vi sedan satt runt ett tag. Efter några minuter runt elden och den tystnad som hade kommit sa Adam:”Vi delar upp oss, jag och Amy går dit”, sa han och pekade längre neråt stranden. ”Och Liv och Adam kan gå ditåt”, sa han sen och pekade mot en liten klippa. Vi släkte elden och delade upp oss. Jag och Vincent började gå mot klippan medans Amy och Adam började gå åt ”sitt” håll.”Så, är det rätt tidpunkt att berätta vad som är fel nu?”, frågade Vincent. Jag hade inte tänkt på det fören då och jag blev nästan lite glad av att han brydde sig.”Jag vet ärligt talat inte vad som är fel. Allting känns konstigt men jag vet inte om det är helt fel.””Okej… så vad är det som känns konstigt?”, frågade Vincent. Han lät lite förvirrad och jag började små fnittra eftersom jag inte hade tänkt på hur skumt det måste ha låtit när jag förklarade för honom hur jag kände. ”Jag bara har massa frågor inom mig, som jag tyvärr inte tror att du kan svara på. Som vart min familj är eller vart Amys familj är, vi brukar aldrig vara ensamma här utan någon vuxen med.””Jag hade ingen aning om att det var första gången ni var här ute ensamma. Jag förstår hur du känner, jag kommer ihåg första gången jag var ute själv. Ingen kul alls.” Han log mot mig och jag log tillbaka. Vi fortsatte upp på klippan och satte oss på en liten klippavsatts.”Hur länge har du varit här?”, frågade Vincent.”Jag kom igår”, sa jag och efteråt frågade jag mig själv varför jag visste det. Jag hade vaknat idag och bara varit här. Men det kändes rätt att säga att jag kom igår och det kanske var så också bara att jag hade fått någon minnesförlust under natten. ”Men du har varit här många gånger. Jag menar när du var mindre och så eller kanske förra året?” Oj, den frågan fick mig att tänka till ordentligt. När jag tänker efter har jag inte varit på Smaragdön på flera år. Inte sedan Amy flyttade. ”Ska jag vara ärlig, så är det här första gången på flera år. Jag var här mycket mer när jag var mindre och jag och Amy bodde på samma ställe.””Jag förstår vad du menar. Det är första gången på länge för mig också. Sedan min pappa dog har vi inte varit här ute. Men sen när Adam frågade om jag ville följa med, så fick jag en sådan längtan tillbaka.” Jag nickar och känner att jag börjar bli lite deprimerad inombords men jag försöker så gott det går att dölja det. Vi sitter och pratar lite mer och efter ett tag med tystnad säger Vincent:”Har du dykt från en klippa ner i havet någon gång?””Nej, har inte fått tillåtelse av mamma och pappa””Tja, ingen av dem är här nu. Vill du?””Jag skulle vilja men jag känner inte de här vattnen och jag vill inte dyka och slå huvudet i någon stor sten som ligger där under vattnet”, sa jag och pekade ut mot havet.”Det är lugnt, jag känner de här vattnen bättre än vad jag känner min egen syster. Lita på mig. Det är inge farligt. Jag kan dyka i först om du vill så kommer du att se att det inte är farligt. Så länge du är med någon som känner till vattnet du ska dyka i kan det inte vara farligt, eller hur?””Du har väl rätt. Men jag vill inte att du dyker i först. Då förstörs hela spänningen.” Vi tar av oss kläderna och vi har båda badkläder under. Vi tittar på varandra och skrattar. Sen frågar Vincent:”Är du beredd?” Jag nickar och vänder huvudet ut mot havet. Helt utan förvarning tar han min hand och tar ett steg framåt. Men jag drar honom tillbaka. Han tittar på mig.”Är allt som det ska?” Jag svarar inte utan lutar mig fram mot honom. Han böjer på huvudet och möter mina läppar. Vi kysser varandra under en lång stund. Det känns som om tiden går mycket långsammare än vad den brukar göra och jag glömmer allt omkring mig. När våra läppar skils åt ler vi mot varandra och tar sedan ett steg framåt. Vi håller varandra i handen och går några fler steg framåt och tar sedan varsitt djupt andetag för att sedan hoppa ut för klippan. Helt plötsligt är vi i vattnet. Vi skrattar båda två och tar sen och simmar inåt land mot den stranden vi hade eldat på. När vi är på lite grundare vatten lägger jag mig och flyter och Vincent står bredvid och håller upp mig.  Jag känner mig helt lugn och slappnar av. Även fast jag skrattar så kan jag ligga där på vattenytan och flyta. Eller jag kanske inte flyter om någon håller upp mig.När vi är där ute i vattnet kommer Amy och Adam.”Kom igen så drar vi hem!”, ropar de till oss som inte hör ett ord av vad de säger. ”Om ni inte kommer nu får ni gå hem”, ropar Adam efter ett tag. Vi svarar inte på det heller först, men när vi märker att de båda två börjar bli irriterade ropar Vincent till dem:”Åk ni vi går!””Tack för att ni säger det nu, jag håller på att dö här ute. Hur kan ni vara där ute i vattnet i den här kylan?”, ropar Amy till oss medan hon och Adam går tillbaka till restaurangen. Vi bara skrattar och tänker på hur dumma vi måste se ut som är här ute. Efter ett bra tag går vi upp.”Åh nej, våra kläder är uppe på klippan”, säger jag när vi kommit upp. Vincent tittar på mig och börjar skratta. Jag slår till honom på skoj och säger med lite till gjord röst:”Det är väl inget att skratta åt! Jag kommer frysa ihjäl här!””Okej, jag går och hämtar kläderna””Tack”, säger jag och ler och håller händerna sådär som små flickor brukar göra när de ska spela oskyldiga. Vincent bara skrattar och springer iväg för att hämta kläderna.När han kommer tillbaka drar vi på oss kläderna igen. Jag drar på mig min klänning och han tar på sig sina shorts och t-shirt. ”Ska vi gå?”, frågade han medans han satte på sig sina sandaler. Jag nickar och vi krokar arm. Vi går genom restaurangen och de som sitter och äter kollar på oss som om vi är helt konstiga blöta som vi är. När vi kommit ut börjar vi små skratta lite och när vi kommit lite längre börjar jag att gap skratta. Vi är tvungna att stanna och jag lutar mitt huvud mot Vincents bröst. Han pussar mig på huvudet och jag tar ett steg bort för att titta på honom. Vi lutar oss mot varandra och kysser varandra igen. Det känns fantasiskt, jag vet inte om det var bättre den här gången eller bättre första gången. Första gången är alltid bäst men den här gången var vi inte lika spända. När vi kom hem till mig och Amy lämnade Vincent av mig utanför dörren med en puss på kinden och sedan en vink medans han gick. När han var utom synhåll öppnade jag dörren och gick in. I soffan satt Amy och tittade på tv.”Det var inte länge som ni var kvar”, sa hon med ironi i rösten. Jag skrattade och satte mig bredvid henne. Efter ett litet tag tog vi på oss nattkläder och gick och la oss.

Kap 4. 

”Ring, ring, ring, ring, ring” Jag sätter mig upp och undrar vad det är som låtar så förskräckligt. Jag tittar mig omkring.”Men, vad, var, VA?” Jag är inte längre ute på Smaragdön med Amy och Adam och Vincent. Jag börjar nästan gråta. Jag sitter i min egen säng hemma i den tråkiga staden med den tråkiga naturen utanför. Jag kan inte förstå att allt i hopp bara var en… dröm.

Jag förstår om det är svår läst men jag orkade inte göra nya mellanrum mellan styckerna de kommer inte med om man kopierar från wird :(

Och det kan vara lite stavfel här och där....