Okej, det här är en liten bärettelse som jag skrev för rätt så länge sedan (alltså år)

Det var en gång en liten flicka som hette Madelen. Madelen kallades för Madde väldigt ofta. En gång när Madde fyllde 3 år fick hon en bok. Mina vänner boken....

- Vakna Madde du kommer att komma alldeles för sent till skolan.

Mitt inne i Stockholm bor Madde. Madde heter inte Madde på riktigt utan hon heter Madelen. Madelen är 10 år och går i 4:n. Hon håller på mycket med djur. Hennes andra intressen är: fotboll, tennis och piano.

Det är Måndag morgon och Madde är jätte trött. Men hon måste ändå till skolan. På med kläderna, in i köket, äta frukost, kasta på sig ryggsäcken, springa ner för trappan, skynda sig att låsa upp cykeln, kuta iväg till skolan.

Tur hon hann i tid.

I skolan är allt som vanligt. Fröken babblar på. Eleverna kastar sudd, viskar och halv sover. På rasten leker alla Burken.

Idag ska några kompisar följa med Madde hem. De ska träna till en pjäs de ska göra för hela skolan.

När de kommer hem lägger de ryggsäckarna i ett hörn och går in på Maddes rum. Kompisarna som hade följt med Madde hem hette: Anna, Louis, Patrik, Johan och Kalle. Det var Maddes bästa vänner.

När de hade spelat igenom pjäsen två gånger skulle de ta fram kläderna. Madde viste att hon hade en låda full av kläder i ett av skåpen i hallen. De gick in i hallen och öppnade skåpet. Då ramlade det ut en bok och dammet flög runt i hela hallen. När dammet hade försvunnit såg de en bok ligga på golvet. Som tur var hade bara boken trillat ut och inget annat.

- Hur länge sen var et ni öppnade det här skåpet, frågade Johan och hostade.

- Jag vet inte, sa Madde.

Louis tog upp boken och läste på fram sidan.

- Mina vänner, sa Louis efter tänks samt.

Madde öppnade boken och tittade allra längst fram i den. Där stod det: Till Madelen från Mormor Grattis på 3 års dagen.

Hon bläddrade igenom den lite snabbt men ingen hade skrivit i den.

Nästa dag tog hon med boken till skolan. Hon gick fram till några som var tidigt i skolan och frågade om de ville skriva. Alla sa ja. När den första skrivit klart försökte Madde läsa det. Men texten bara försvann. ‘ Kan det vara fel på pennan’ tänkte Madde. Hon gick och hämtade en ny men det gick liga dan där. När hon hade provat med 7 olika pennor gav hon upp.

När hon kom hem bläddrade hon lite i boken och fick syn på ett brev längst bak i boken. Hon tog upp det och började läsa det. Så här stod det.

Den natten drömde Madde om nästa skola dag. Hur hon skulle gå fram till sina kompisar och fråga om det ville skriva. Alla skulle säga ja. Och hon skulle kunna se vad de hade skrivit.

I skolan dagen på frågade Madde alla sina kompisar om de ville skriva. Inget av de som kompisarna hade skrivit så Madde. Då kom Louis, Anna, Johan och Kalle in i klassrummet. Madde tvekade lite men gick till slut fram till sina kamrater.

- Kan ni skriva, sa hon.

- Visst, sa Louis, Anna, Johan och Kalle.

Sen hände det. Madde såg ingen ting!

Direkt efter skolan sprang Madde hem. Hon låste upp dörren snabbt som ögat och smällde igen den. Sen sprang hon det snabbaste hon kunde med tårar i ögonen in på sitt rum.

Efter ett tag kom Maddes mamma hem. Caroline hette hon.

Carolin gick in till Madde och sa:

- Hur är det? Har du bråkat med någon av dina vänner?

- Nää, sa Madde.

- Vad är det då, sa Carolin,

Madde visste att vad hon än sa till sin mamma kunde hon lite och tro på henne.

- Det är den här boken, sa hon och räckte den till sin mamma.

- Vad är det med den, frågade Carolin.

Då gav Madde brevet till henne. Sen sa hon:

- Läs det här.

Carolin läste igenom brevet. Sen suckade hon.

- Använd inte den här boken, sa hon och la undan boken.

- Varför, sa Madde.

- Din mormor gav den till dej.

- Jag vet. Jag har läst längst fram.

- mm...

- Och? Vad är det med det. Ska man inte använda saker man får av släktingar?

Carolin gav Madelen en menande blick och gick ut i köket. Visst hade Madelen sagt att hon trodde och litade på sin mamma, men det här verkade ju inte riktigt klokt!

Men det skulle hon inte tänka på mer. För nu skulle hon träffa sin kusin, Jessica vid fontänen på skolgården. Jessica är två år äldre än Madde. Men det spelar ingen roll, de är lika bra kompisar som de skulle ha varit om de va lika många år.

Då small det till inuti huvudet på Madde. Hon skulle förstås prova boken på Jessica. Men det var ett problem. Var hade mamma lagt boken.

Madde började med att kolla i ett skåp ovanför diskbänken.

“Är det min tur dag idag eller” tänkte Madde. För där på hyllan högst upp låg boken. Hon drog fram en stol och ställde sig på den. Sen tog hon ur boken från skåpet. Hon öppnade den och höll nästan på att trilla ner från stolen. Hade hon inte läst brevet eller, nej vänta det är ett annat brev. Ett brev som inte låg där förut. Det är från mormor igen men det står något annat.

Madde höll på att trilla av stolen igen...

- Det kan inte vara sant, sa Madde tyst för sig själv. Det kan det inte vara.

Sen hör hon att mamma är på väg in i köket. Fort ställer hon tillbaka stolen och springer ut i hallen. Sen tar hon jackan i handen och trycker bara ner fötterna i skorna.

- Hej då, skriker hon så säkert hela huset hör. Sen springer hon det snabbaste hon kan ut genom grinden med boken under armen.

Hela vägen till skolan tänkte hon “Jag kan inte vara en häxa, jag kan inte, jag kan inte”

- Vad tänker du på, frågar Jessica.

Då kommer det fram till Madde att Jessica är ju från mormors sida, då måste ju hon också vara en häxa!

- Vet du om du är något speciellt, frågar Madde tillslut.

- Öö, alltså jag är en grej. Men jag får inte säja det till någon.

- Till mig får du, sa Madde.

- Hur vet du det, frågade Jessica.

- Därför att jag också är en häxa.

- Är du en häxa! Det är ju jag också.

Sen börjar de prata om en bok som Jessica hade fått när hon fyllde tre år. Men vem som än skriver av hennes kompisar så kan man inte se något. Detta samtal håller på i mer än en halvtimme tills Madde kommer på att det måste vara en sån där bok som hon har. Den som hon tog med. Nu ser det ut som om Jessica också tänker på något.

- Var är min bok, skriker de i kör.

- Din bok?, säger de sedan i kör igen.

- Ja, min bok.

- Har du också en?

De prövade att skriva i varans böcker. Sen kollade Madde lite till. Helt plötsligt såg hon faktiskt vad det stod i boken där hennes kompisar skrivit. Det såg ut som om det var samma sak med Jessica. Och det var det.

Nu kan de prata om allt med sina kompisar. De hade nämligen hittat ett till brev i boken. Där det stod att man kan säja vad som helst till dom som man kan se vad det står på!

SLUT!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oh herre jävlar! Det var så sjukt länge sen jag var här. Hade helt glömt bort den här lilla skiten. Har haft ny blogg nu i snart tre år! :O Och herre gud vad jag skrev dåligt när jag var här! Nä, fy!   Nu hittar ni mig och min hundra gånger bättr...

Har inte skrivit på ett tag men det ska det bli lite ändring på. Det kanske inte kommer att bli lika mycket som förrut eftersom det är lite mer läxor och sånt men, men.   Idag ska jag på scouter. Får se hur det går. Längtar sååå tills på Söndag, hop...

Hellooo   Har inte så mycket att berätta idag... hittade mobilen... har packat klart allting också. Ser inte så jättemycket fram imot det men, men...   Ox- Isabelle ...

  Hey ppz   Idag var vi och tittade på en liten kanin. Vi fick se fem stycken tror jag fyra av dom va ungefär likadana och sen så var det en liten typ som var viltblå, hur söt som hälst! Så vi tog den. Vi kommer att hämta den när jag kommer hem från ...

Hej hej.   Va med Belle idag, fett kul. Visade allt som jag hade köpt och så gjorde vi lite annat också. Btw min mobil är borta... :|   Har inte så mycket mer att berätta så...   Ox - Isabelle   ...