Tnkte börja med att lägga upp några födelsedagar, bara för at jag inte har nåt spec. för mig...

Som idag:

9 April har bla:

Jesse McCartney - Amerikansk skådespelare och sångare

Kristen Stewart - Amerikans skådespelare

Det finns flera miljoner till, men orkar inte skriva dom, skriver bara såna som ja tycker är intressanta...

There's a calm surrender to the rush of day
When the heat of the rolling world can be turned away
An enchanted moment, and it sees me through
It's enough for this restless warrior just to be with you

And can you feel the love tonight
It is where we are
It's enough for this wide-eyed wanderer
That we got this far
And can you feel the love tonight
How it's laid to rest
It's enough to make kings and vagabonds
Believe the very best

There's a time for everyone if they only learn
That the twisting kaleidoscope moves us all in turn
There's a rhyme and reason to the wild outdoors
When the heart of this star-crossed voyager beats in time with yours

And can you feel the love tonight
It is where we are
It's enough for this wide-eyed wanderer
That we got this far
And can you feel the love tonight
How it's laid to rest
It's enough to make kings and vagabonds
Believe the very best

It's enough to make kings and vagabonds
Believe the very best

Okej, den här skrev jag för evigheter sedan och den är rätt så tråkig, men jag tycker att den är lite gullig också....

Har du någon gång tänkt hur det skull kännas om det inte fanns några djur? Det har Karin gjort. Karin är åtta år. Hon älskar djur och att vara med kompisar. Nu ska du få höra hur det gick för Karin när hon fick sina första djur.

Karin bor inne i stan. Hon har många kompisar men hennes mamma och pappa jobbar väldigt sent så hon är ofta ensam hemma. Många föräldrar skulle nog inta låta en åtta åring vara ensam hemma. Men det får Karin. Efter som deras granne är gammal och inte jobbar brukar hon komma upp till Karin när hon är själv hemma. Det har Karin inget i mot men hon skulle bra gärna vilja ha lite mer sällskap. När hennes granne kommer över finns det inte så mycket att göra. Karin kan ju inte läsa riktigt bra så att läsa är det ingen idé att göra. Men grann tanten säger att hon kan läsa lite lättare böcker. Men det går inte för sig för hon har läst ut alla lätta böcker de har hemma. Till biblioteket kan de inte gå för det är stänkt när grann tanten kommer och dessutom skulle det ta alldeles för lång tid för grann tanten Märta att gå ner för alla de jobbiga trapporna. Det tar dessutom en halv timme för Märta att gå ner för en trappa och det är fem trappor ner från Karin. För Karin tar det inte lånetid att gå ner men hon är ju bara åtta år. När väl mamma och pappa kommer hem ligger Karin i sängen. För om man har föräldrar som jobbar på ett sjukhus så får man räkna med att de kommer hm sent. Karin drömmer mest om att få ett eller flera husdjur. Karin har sagt det till både mamma och pappa. Men att hon känner sig ensam och det där har hon inte sagt än. Men en dag händer det något som bara inte får hända. När Karin kommer hem så är hon ensam ett tag. Men när hon har väntat ett ganska långt tag så tycker hon att Märta borde ha kommit. Hon tar nycklarna låser dörren och går upp till tant Märtas lägenhet. Hon ringer på flera gånger men det är ingen som öppnar. När hon sen kommer tillbaka hem ringer telefonen. Det är pappa. Han säjer att mamma är på väg hem. Sen säjer han det värsta av allt. Tant Märta skulle gå ut och handla så ramlade hon och......... Sen när hon kom in på sjukhuset fanns hon inte mer.

Efter ett par timmer ringde Karin sin pappa och frågade var mamma hade tagit vägen. Pappa ringer på mobilen. Mamma svarar och säjer att det har varit en krock och sen bara bröts samtalet. Pappa ringer igen och säjer att mamma ligger på sjukhuset och har brutit benet.

Nästa dag i skolan berättade Karin om allt som hänt dagen innan.

- Du skojar, sa Carolin. När Karin hade berättat om allt.

- Nej, det gör jag inte, sa Karin.

- Jag tycker också att det låter overkligt, sa Lina.

- Tro som ni vill då, sa Karin. Hon blev faktiskt lite sur för att de inte trodde på henne.

- Jag tycker att de låter värkligt, sa Jonas.

- Gör du, sa Karin. Hon blev lite skockad att en kille trodde på henne.

Då kom Linda. Henne gillade inte någon i skolan mer en Fille.

- Har du också gott och blivit knäpp, sa hon till Jonas.

- Nej, faktiskt inte. Men jag hörde faktiskt av min mamma allt i hoppa. Hon jobbar på samma ställe som Karins mamma och pappa, sa Jonas.

Efter skolan sprang hon hem utan att säja till på fritids och utan att säja hejdå till fröken.

När sen Karin kom hem ringde telefonen. Hon svara och rösten i andra änden var frökens.

- Varför sprang du bara iväg, frågade hon.

- Därför, sa Karin.

- Får jag komma över till dej, frågade fröken.

- mm, sa Karin.

Efter en dryg halvtimma kom fröken. De satt och pratade och Karin berättade allt.

Efter den dagen blev allt bra alla trodde nu på Karin.

Dagen då skolavslutningen skulle vara på sa Karin vad hon tyckte. Alla tyckte det lät så fantastiskt att en liten grupp gick iväg med fröken och köpte 4 kanin ungar åt Karin!

1. Thailand

2. Cypern

3. Teneriffa

4. Lanzarote

5. USA

(Kommer inte ihåg så mkt från de två sista resorna, men...)

Det blir en HSM 4. Jag vet faktiskt inte om jag ser framimot det... Har hört att alla skådisarna inte kommer att vara med.

I en liten intervju som jag läste så sa både Ashley, Vanessa och Zac att ingen av dem skulle tänka sig att vara med i ännu en. Ingen av dem vill bli kallade för "The musical kids". Förstår dom fullständigt. De kan ju inte hålla på med bara HSM hela tiden. De har ju allihopp ett annat liv också. Och hur kul är det att vara med i flera filmer men ändå få ett smeknamn från en av filmerna...

Hoppas att det går bra iaf.

Var super trist!!!

Först körde vi en övning i en hel timme. Samma vning hela tide. Och sen körde vi en annan övning i halvtimmen som var kvar. Efter det drog vi över med tio minuter bara för att hålla på och springa fram och tillbaka. Ni vet "idioten". Det var inte särkilt kul....

Det är någon jäkla ishokey på femman så det är ingen Grey's Anatomy. Det är typ hundra program som försvinner bara för någon värdelös ishokey som ingen jävel kollar på iaf. Ursäkta mitt språk men wtf!

Någon som håller med?? Jag menar ishokey, det är ju bara några gubbar som åker runt på nått vitt med osträck på och slår med träsaker på någon liten svart sak!!! SERIÖS!!!

Blä... inge kul alls. Visst känns det rätt så bra när man väl ahr kommit hem och har tränat och sånt. Men tränaren är så jobbig och tar allt på sånt stort allvar och det är så hårt och allt. Tycker nästan att det var roligare förrut. Var inte lika mycket präss då och alla i laget var som bästisar allihoppa. Nu är det massa nya som typ är en grupp och vårt gammla lag är en grupp. Så det är typ två grupper. Som i skolan...